Du har alltid funnits där för mig, jag har svikit och vart som en f*tta mot dig. Och jag ångrar det verkligen, att en sån grej ska bli så stor. Jag bryr mig inte längre om det, jag släppte det. Men dig kommer jag inte släppa, när ja hade dragit hemifrån så va du med att leta, du följde med till sjukhuset sen. Du satt där och väntade på mig 3timmar ungefär, det var då jag insåg. Hur glad jag blev att du stöttade mig, du förstod alltid mig. Jag skrev alltid till dig när jag mådde dåligt, jag har skitroligt med dig. Vet inte hur det har vart mellan oss nu på sistonde, inte så bra känns det som. Vi har glidit ifrån ganska mycket, träffas aldrig längre. Och när vi bestämmer att vi ska träffas så träffas vi och åker till gården. Sen på gården splittras vi, eller asså vi e ju ff med varandra då men vi är bland annat folk också. Det jag gjorde mot dig, de va så lågt av mig, hatar mig själv för det, va så himla rädd att jag skulle förlora dig. Och de vill jag aldrig göra. Men du förlät mig, och är otroligt glad över det. Du är en ängel Ronja, du måste vara stark. Jag vet hur du har det, du har tagit igenom dig nästan allt kan man säga, och förstår inte hur du klarar det. Jag vet att du klarar det. Jag älskar dig, du är en bra vän. Jag ska hålla dig hårt. ♥