Okej nu jag snacka hära, jag ska säga exakt vad jag tycker och tänker! Lyssna.. Alla mina vänner kanske inte är äkta, men jag vet vilka som är äkta. Jag vet vilka, de är dom jag är med oftast. Dom som jag säger allt till, dom som jag älskar, ja dom vet de! Förut hade jag svårt och välja vänner, jag sa typ till alla ' jag älskar dig mest' men jag har tänkt på vad jag säger nu och jag tycker jag har blivit skitbra, förut snackade jag skit, jag blev sur för ingenting. Men om jag tänker efter har jag blivit jävligt duktig när de gäller att snacka skit & sånt, visst jag vet att inte alla tycker bra om mig. De finns massa dåliga grejer med mig, jag är inte perfekt. Inte ens nära, Men jag är inte världens sämsta heller, tror jag..  Ibland kan jag sitta och tänka på hur jävla underbara vänner jag har, som bryr sig.. som stöttar. Men.. Jag är nästan alltid glad, jag skrattar alltid, jag ler alltid. Vad fan jag tycker inte jag har de jävligt bäst just nu, men jag lägger allt bakom mig och fortsätter leva livet. Och jag är stark, jag ska kämpa. Även fast de är en massa jävla skit med min pappa, skolan & allt. Jag mår inte piss, jag gör faktiskt inte det. För vet ni, jag har mina vänner jag har min mamma. De räcker, jag har sagt att jag ska börja sköta skolan men jag blir bara sämre, Jag börjar hoppa över en massa jävla lektioner jag orkar aldrig gå till skolan. Men jag är jävligt glad på utsidan, men insidan är jag inte världens gladaste men inte världens ledsnaste heller. Jag ska skärpa mig nu, Skolan ska jag f*n börja sköta. Jag lovar mig själv de nu & min mamma. Jag ska göra mamma stolt. Och alla mina vänner, tack. Tack för att ni finns, ni vet vilka ni är ♥