När du var min bästavän. När du stöttade mig hela tiden, du satt och grät framför mig när jag hade gjort något. När jag inte ville bo hos dig längre ringde du mig och grät och sa att du älskade mig, första gången. Du har sagt det typ när ja va 5år. De tycker inte jag räknas :) Du är min pappa. Grejen är bara den att när ja e hos er, är de bara hej, hur mår du? Asså ja vågar inte berätta, ja vågar knappt prata med dig? Ja har bättre kontakt med min låtsasmamma än dig. Det är sjukt, jag saknar dig pappa..